Svensk ordbok 2009, webbversion

dunk`a verb ~de ~t dunk·ar1ge i­från sig ett dovt, regel­bundet upp­repat ljud NollJFRcohyponymbulta 1cohyponym2slå 3 hjärtat dunkadedunkande järnvägs­vagnar○äv. med ton­vikt på smärt­förnimmelsehuvudet dunkade och brändedunkasedan 1681bildn. till dåna 1 eller ljud­härmande 2slå så att ett dovt ljud upp­kommer vanligen upp­repade gånger komm.dunka på trumman○spec. som ett slags tecken på vänlighet (äv. bildligt)vännerna dunkade honom i ryggen○spec. äv.ofta med partikel, särsk.in, ner slå (basket­boll) ner i korgen ○äv. bildligt i ut­tryck för mekanisk in­lärning e.d.med partikelnin dunka in latinska namn på sjukdomardunka (på ngt), dunka ngn/ngt (ngnstans), dunka in/ner ngtsedan 1790Subst.:vbid1-139062dunkande, vbid2-139062dunkning; 2dunk, 1dunk (till 2)