Svensk ordbok 2009, webbversion

dunst substantiv ~en ~er dunst·en1av­given gas eller ång­bildning vanligen med viss lukt fys.geogr.komm.meteorol.en kvävande dunst från dasset på gården○äv.töcken, dis dunsten från havet blev till regn in­över landdunst (av ngt)slå blå dunster i ögonen på ngnlura ngn​ genom sin charm lyckades han gång på gång slå blå dunster i ögonen på sin om­givning sedan 1642av lågty. dunst med samma betydelse; trol. besl. med dun; idiomet slå blå dunster i ögonen på ngn (1840) syftar urspr. på troll­konstnärer förr i världen som åstad­kom en rök, en ”dunst”, för att dölja sina knep och besvärjelser 2minsta sortens hagel i en patron för ett fin­kalibrigt hagelvapen jakt.JFRcohyponymhagel 2 dunstpatronsedan 1832