Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
durk·en●(understa) golv i båt eller fartyg
ibl. äv. på andra fordon; ofta löstagbart
sjö.JFRcohyponymdäck 2
stolarna var fastspikade i durkenett stort hål i durken○äv. om förvaringsrum (längst ner) i fartygkrutdurköppna luckan till durkensedan 1840av lågty. dork, nederl. durk med samma betydelse; av ovisst urspr.