Svensk ordbok 2009, webbversion
dus
substantiv
,
ingen
böjning
psykol.
i sus och dus
se
sus
sedan 1640 i frasen
sus
och
dus
jfr fornsv.
dus
’larm, stoj’; trol. besl. med
dåsa
substantiv,
ingen böjning
psykol.i sus och dussesus
sedan 1640 i frasen sus och dusjfr fornsv. dus ’larm, stoj’; trol. besl. med dåsa