verb dvaldes el. dväljdes, dvalts el. dväljts, pres. dväljs el. dväljes
dvälj·as●(under längre tidsperiod) uppehålla sig
på viss plats
ngt högt.NollJFRcohyponym1bocohyponymvistas
i det största rummet dvaldes avdelningschefendväljas ngnstanssedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. dvälias ’dröja; vistas’, till dvälia ’hålla kvar, fördröja’, besl. med dvala