Svensk ordbok 2009, webbversion

dygd substantiv ~en ~er dygd·en●mänsklig egenskap som an­ses moraliskt god psykol.JFRcohyponymförtjänst 3 sparsamhet är en dygd○äv.mödom ngt åld.hon förlorade sin dygd en sommar­natt○äv.(in­riktning på) god moral dygden fick till sist sin belöningi­bland blir dygden sin egen belöninggöra en dygd av nödvändighetengöra det bästa möjliga av eller foga sig i det o­undvikliga​ efter att deras hem hade brunnit gjorde de en dygd av nöd­vändigheten och klarade sig med ett få­tal möbler sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. dyghþ; gammal bildn. till duga