substantiv dygdemönstret, plur. ~, best. plur. dygdemönstren
dygde|mönstr·et●person som är ett föredöme i fråga om goda karaktärsegenskaper
ofta iron.psykol.yrk.han var inte precis något dygdemönster, t.ex. hade han åkt fast för rattfylleri tre gångersedan 1712