Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
dyn·am·ik·en1(läran om) kroppars rörelse under inverkan av krafter
fys.JFRcohyponymstatikcohyponymkinematikcohyponymmekanik 1
aerodynamikhydrodynamiksedan 1774till dynamisk
2inneboende förmåga till (positiv) förändring
hos ngn sammansatt företeelse
vetenskapl.språkets dynamikdynamiken i industriregionernasedan 19233tonstyrkans skiftningar som musikaliskt uttrycksmedel
musiksedan 1889