Svensk ordbok 2009, webbversion

dyng`a substantiv ~n dyng·an●kreatursspillning anv. som gödsel jordbr.dynghögdyngrakakodynga○äv. bildligt om värde­lös el. mot­bjudande före­teelsehar du varit på lopp­marknad och köpt en massa dynga nu i­gen!○spec.strunt­prat prata inte dynga!sedan mitten av 1300-taletHelsinge-Lagenfornsv. dyngia ’hög; gödsel’, urspr. trol. ’ngt täckande’; besl. med dunge