Svensk ordbok 2009, webbversion

dys´ter adjektiv ~t dystra dystr·are1som känner stark ned­stämdhet ofta parad med o­företagsamhet; till­fälligt el. under längre period admin.psykol.JFRcohyponymledsencohyponymnedstämdcohyponymsorgsencohyponymbetryckt han var dyster till sinneshon blev dystrare för varje ny mot­gångekonomerna såg dystert på fram­tiden (adv.)○äv. om handling, attityd e.d.präglad av ned­stämdhet hon berättade nyheten med dyster mindyster stämningsedan 1792av lågty. düster med samma betydelse; av o­visst urspr. 2som orsakar stark ned­stämdhet vanligen hos många människor psykol.JFRcohyponymsorgligcohyponymsmärtsamcohyponymbedrövlig dystra profetioren mörk och dyster höst­dagdet dystra beskedet om ned­läggningen av varvetdet ser dystert ut för laget som ligger sist i tabellendyster (för ngn) (att+V)sedan 1815