Svensk ordbok 2009, webbversion

ef`tergift substantiv ~en ~er efter|­gift·en1ofta plur. (partiellt) över­givande av egna krav för att tillfreds­ställa ngn annans vilja ibl. med åt­följande åt­gärd el. handling samh.eftergiftspolitikgöra en eftergiftlandet tvingades till territoriella eftergifteren eftergift (för/åt/till ngn/ngt)sedan 1738till ett äldre verb eftergiva 2efter­skänkande ofta i juridiska samman­hang jur.JFRcohyponymlindring åtalseftergifteftergift (av ngt)sedan 17193knappast plur. det att släppa efter på tygel zool.mer eftergift med höger­handensedan 1752