verb efterträdde efterträtt, pres. efterträder
efter|träd·er●överta ämbete eller verksamhet efter
viss person (som slutar); vanligen i fråga om högre tjänst etc.
samh.JFRcohyponymavlösa 1cohyponymersätta 3
han efterträdde fadern som chef för firman○ngn gång äv. om företeelse som följer el. tycks följa efter annan företeelseett stort lugn efterträdde panikenefterträda ngn (som ngn)sedan 1750Subst.:vbid1-141116efterträdande