Svensk ordbok 2009, webbversion

e`gendom substantiv ~en ~ar egen·dom·en1samman­fattningen av allt som en (viss) person äger särsk. så­dant som har större ekonomiskt värde ekon.JFRcohyponymförmögenhet 1cohyponymtillhörighet 1cohyponymägodel egendomsrättall­män egendomen­skild egendomprivat egendomha respekt för an­dras egendomsnart är datorn var mans egendom○äv. bildligtvackra minnen är hennes enda egendomfast egendomjord med till­hörande byggnaderlös egendomegendom som utan större svårighet kan förflyttasom värdepapper, möblemang m. m.; äv. innefattande byggnader på ngn annans marksedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. eghindomber; av lågty. egendom med samma betydelse; till egen och 1dom 2fastighet särsk. om (större) gård (med jord) på landet ekon.JFRcohyponymgods 2 jordegendomegendomen Valla i Stenungsunds kommunhon köpte sig en liten egendom i Skånesedan 1445Åbo domkyrkas Svartbok