Svensk ordbok 2009, webbversion

e`genskap substantiv ~en ~er egen·skap·en1ofta plur. faktor som ut­gör väsentlig eller ut­märkande del av en helhets sätt att fungera eller vara upp­byggd af.psykol.JFRcohyponymbeskaffenhetcohyponymdrag 4cohyponymkännetecken karaktärsegenskapinre egenskaperyttre egenskaperärftliga egenskaperförvärvade egenskaperhon har många goda egenskaperen egenskap (hos ngn/ngt)sedan 1604efter ty. Eigenschaft med samma betydelse 2i vissa ut­tryck till­delad roll i social grupp eller hierarki sociol.vetenskapl.JFRcohyponymställning 3 han del­tog i konferensen i egenskap av observatör(i) egenskap (av ngn/ngt)sedan 1808