Svensk ordbok 2009, webbversion

el`dvakt substantiv ~en ~er eld|­vakt·enperson som har till upp­gift att passa eld så att den inte slocknar, vållar brand etc.; spec. i tält (medan an­dra sover) särsk. mil.arb.samh.yrk.JFRcohyponymbrandvaktcohyponymtornväktare äv. om bevakningenhan an­svarade för eldvakten mellan kl. 4 och 6sedan 1835