Svensk ordbok 2009, webbversion

elefan´t substantiv ~en ~er ele·fant·en●typ av mycket stort dägg­djur med snabel och betar nu­tidens största land­djur zool.elefanthjordcirkuselefantden afrikanska elefanten låter sig knappast tämjas○ofta bildligt, särsk. med tanke på klumpigheten el. det stora om­fångetelefantnäbbmuselefantsköldpaddasjöelefanthan for fram som en elefant i en porslins­butikse de stora elefanterna dansase betydelse­fulla personer i aktion​ under sin tid som vakt­mästare på universitetet fick han se många av de stora elefanterna dansa sedan ca 1430Själens tröstfornsv. elefant(er); via lat. av grek. eleph´as med samma betydelse; jfr elfenben Fem myror är fler än fyra elefanter.Titel på svenskt barnprogram som sändes i SVT första gången 1973