[-an´täv.-aŋ´t]
adjektiv,
neutr. ~
e·leg·ant●som har ett fint och smakfullt utseende
admin.psykol.JFRcohyponym1flott 2cohyponymsirlig
ett elegant brevpapper med monogramhon var mycket elegant i sin nya dräkt○äv. om handling e.d. som utförs med finess (el. om person, med tanke på detta)eleganta rörelseren elegant klacksparken kvick och elegant debattörsedan 1766av fra. élégant med samma betydelse; av lat. e´legans ’smakfull; förfinad’, till elig´ere ’välja ut’; jfr elit
2elegant
[-an´täv.-aŋ´t]
substantiv ~en ~er
e·leg·ant·en●person som utför (viss) handling med elegans
psykol.yrk.lagets spjutspets, eleganten på plan○äv. om person med elegant utseendengt åld.sedan 1782se 1elegant