Svensk ordbok 2009, webbversion

elek`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] e·lekt·or·eren­dera av flera personer som valts för att i sin tur förrätta val i viss representativ demokratisk process pol.yrk.elektorsförsamlingelektorsrösti de amerikanska president­valen väljs formellt ett an­tal elektorer som sedan ut­ser den nye presidentensedan 1726av lat. elec´tor ’väljare’, till elig´ere ’ut­välja’; jfr 1elegant, elit