Svensk ordbok 2009, webbversion

elektricite´t substantiv ~en elektr·ic·itet·en●ett natur­fenomen som har sam­band med laddade partiklar t.ex. elektroner och joner, i rörelse el. i stillhet eltekn.fys.JFRcohyponymelström fotoelektricitetalstra elektricitethuvud­delen av den svenska elektriciteten produceras av vatten­kraft○ofta med ton­vikt på verkningarna i form av ljus, värme och energiJFRcohyponym1ström 2 elektriciteten var på i strömskenan○äv. med tanke på ledningar etc.de har dragit in elektricitet i sommar­stugan○äv. bildligt om häftiga känslor m.m.atmosfären i hemmet var laddad med elektricitetstatisk elektricitetelektrisk laddning bunden till en isolerad kroppsedan 1728till elektrisk