Svensk ordbok 2009, webbversion

elemen´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ele·ment·et1grund­ämne af.de kemiska elementens upp­komst i universumbildningen av kok­saltets joner ur de neutrala elementen natrium och klor○ibl. äv. (särsk. i äldre natur­filosofi)(natur­kraft hos) urämne de fyra elementen jord, vatten, luft och eldelementens raserihoppa i det våta elementet○äv. om livs­miljö e.d.livselementunder­jorden är mull­vadens egentliga elementpå universitetet är hon i sitt rätta elementsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. element; av lat. elemen´tum ’grundkomponent; grund­ämne’ 2en­skild, grund­läggande del som till­sammans med an­dra (likartade) delar bildar en helhet i form av t.ex. ett byggnads­verk, en mängd el. ett förlopp ofta i tekniska el. vetenskapliga samman­hangaf.mat.tekn.JFRcohyponymbeståndsdel elementbyggeelementhusformelementgrundelementhusets bärande element○spec.objekt som in­går i en matematisk mängd ett element x som till­hör en mängd Aett element (i ngt)sedan 17983an­ordning som ger i­från sig värme för behaglig temperatur inom­hus hush.tekn.elelementvärmeelementlufta elementetsätta på elementetstänga av elementetde har elektriska element i sommar­stugan○äv. om (del i) tekniska system som alstrar värme el. energibränsleelementreaktorelementtermoelementgalvaniskt elementström­källa som består av en salt­lösning med två elektrodersom en ström löper mellansedan 18964person med tvivelaktiga egenskaper psykol.oroselementdåliga elementkriminella elementdet fanns några störande element i klassensedan 1885