Svensk ordbok 2009, webbversion

ele´v substantiv ~en ~er elev·en●(ung) person som får under­visning pedag.yrk.JFRcohyponymlärjungecohyponymstuderande elevkullgrundskoleelevmönsterelevpianoelevvuxenelevduktiga eleverhög­presterande eleversvaga eleverlåg­presterande eleverstökiga eleverskol­trötta eleverskolans elever strömmade ut genom portarnahon är elev vid scen­skolan○äv. om person som an­sluter sig till viss lära el. metoden konstnär som i sin ungdom var elev till Matisseen elev (till ngn)sedan 1791av fra. élève med samma betydelse, till élever ’lyfta; upp­fostra’