Svensk ordbok 2009, webbversion

eli´t substantiv ~en ~er e·lit·en●i plur. endast i vissa an­vändningar (liten) grupp som inne­fattar de bästa eller skickligaste personerna i större grupp ofta med (positiv el. ibl. negativ) värdeladdningadmin.pol.samh.sociol.yrk.elitförbandelitgymnastelitloppelitserieelittänkandekulturelitvärldselitden svenska elitenden ekonomiska elitenlandets intellektuella elithon till­hör den yppersta eliten in­om sin kår○spec. pol. el. sociol.styrande eller på­verkande grupp ofta i diktatur JFRcohyponymmassa 4 makteliteliterna i u-länderna har ofta väster­ländsk ut­bildningeliten (av ngra)sedan 1822av fra. élite med samma betydelse, till élire ’ut­välja’; av lat. elig´ere ’ut­välja’; jfr 1elegant, elektor