Svensk ordbok 2009, webbversion

em´bryo substantiv ~t ~n embryo·na●första an­lag till djur eller växt biol.seseanlag 1 JFRcohyponymfostercohyponymfröämnecohyponymgrodd hos människan räknas i all­mänhet det blivande barnet som ett embryo mellan an­dra och åttonde graviditets­veckannämnden har sagt ja till forskning på stam­celler från embryon○äv. bildligtförsta (blygsamma) början JFRcohyponymantydan 2 det embryo till en palestinsk stat som Osloavtalet ledde tillett embryo (till ngt)sedan 1582av grek. em´bryon ’växt­ämne; foster’