Svensk ordbok 2009, webbversion

1emellan [-mel`-el.-mel´-] preposition e·mell·an1vanligen i vissa ut­tryck i position på en (tänkt) linje med begränsningar vid två punkter e.d. NollSYN.synonymmellan 1 däremellaninemellanvarken rött eller gult utan något mitt emellansedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. i mällan, e mellan, till 1i och mellan 2ofta i position efter huvud­ordet med del­tagande av två el. flera någor­lunda jäm­ställda storheter ngt formelltNollSYN.synonymmellan 2 vänner emellan är cykeln värd 1000 kronorfred stater emellansedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenDe längre varianterna av prepositionerna mellan och mot, alltså emellan och emot, kan ibland stå efter de substantiv eller pronomen de hör ihop med: vänner emellan, inte mig emot. En lämplig beteckning på emellan och emot i sådana konstruktioner kan vara postpositioner. Postpositioner är mycket ovanliga i svenskan men vanliga i finskan; det finska uttrycket för under vagnen kan ordagrant översättas ’vagnens under’.
2emellan [-mel`-el.-mel´-] adverb e·mell·an●ofta betonat efter verb, jfrmellan i mellan­liggande position som då ofta ut­gör ngt slags hinder el. lindring Nollåkrar med staket emellantvå bräder med papp emellan○äv. i fråga om liknande position i tids­sammanhangde skulle ha rest i juni, men faderns död kom emellan○äv. bildligtpojkarna slogs och läraren fick gå emellanföre­taget gick emellan med 900 000 kronorfå sitta emellan(o­rättvist) komma i kläm​ myndigheterna var o­ense om vem som skulle betala och kunden fick sitta emellan ○ äv. bildligt​ när hon satsade hel­hjärtat på sina studier fick piano­spelet sitta emellan träda emellanse2träda sedan 1493Stockholms Stads Jordebok 1474–1498se 1emellan