äv. åld.
emottagaemottaga
[e`-äv.-mo`t-]
verb emottog emottagit emottagen emottagna, pres. emottar äv. åld. emottager
e·mot|tag·it●vanligen lös förb., seta emot 1
ta emot
komm.han fick emotta priset ur kungens handemotta ngn/ngtsedan 1612Subst.:vbid1-142818emottagande,
vbid2-142818emottagning