substantiv ~t
en·and·et●det att enas
ofta inom en mycket stor grupp, t.ex. ett folk (varvid enigheten ofta gäller nationsgrundande)
komm.sociol.Italiens och Tysklands enande på 1800-taletett enande (av ngt/ngra)sedan åtm. 1965Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t
en·and·et●det att enas
ofta inom en mycket stor grupp, t.ex. ett folk (varvid enigheten ofta gäller nationsgrundande)
komm.sociol.Italiens och Tysklands enande på 1800-taletett enande (av ngt/ngra)sedan åtm. 1965