verb ~de ~t
e·nerv·er·ar●ofta pres. part.
göra irriterad och nervös
psykol.JFRcohyponymirritera
hans sörplande enerverade de övriga runt bordetde enerverande reklamavbrotten under tv-filmernaenervera ngnsedan 1884av fra. énerver med samma betydelse; till nerv
Subst.:vbid1-143115enerverande,
vbid2-143115enervering