Svensk ordbok 2009, webbversion

engagemang [aŋga∫emaŋ´äv.eŋ-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en en·gage·mang·et1(stark och o­självisk) in­riktning av krafter och intresse särsk. för att hjälpa, stödja m.m.; med tanke på annan människa, livs­fråga e.d. psykol.JFRcohyponymintresse 1 fredsengagemangmiljöengagemangett djupt engagemangett brinnande engagemanghans politiska engagemanghennes o­uttröttliga engagemang för freds­rörelsenhans personliga engagemang för de utvisnings­hotadehan gör sin plikt utan engagemangengagemang (för ngn/ngt), engagemang (i ngt)sedan 1957av fra. engagement med samma betydelse; till engagera 2in­riktning av resurser som dikteras av mer själviska el. materiella hän­syn ekon.JFRcohyponyminblandningcohyponymsatsningcohyponymintresse 4 statens engagemang i närings­livetstor­maktens militära engagemang i om­rådetengagemang (i ngt)sedan 18963(till­fällig) an­ställning särsk. vid teater arb.scen.årsengagemanghon fick ett engagemang vid Stadsteaternmusikernas engagemang upp­hörde i september○äv. om fri­villigt upp­drag, å­tagande e.d.hon av­sade sig alla sina engagemang in­om kyrkansedan 1726