Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
en|häll·ig●som utan undantag har samma åsikt
om grupp; särsk. i ngn tvistefråga e.d.
admin.samh.JFRcohyponymsamstämmig
en enhällig styrelse röstade igenom förslaget○äv. om handling e.d.ett enhälligt besluthon valdes enhälligt till ordförande (adv.)enhällig (i ngt)sedan 1547av ty. einhellig med samma betydelse, eg. ’samstämmig’, till hellen ’ljuda; instämma’; jfr misshällighet