Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n enkeltimmar
el.
enk`eltimmaenk`eltimma
~n ~r
enkel|timm·en, enkel|timm·an●lektion som omfattar bara en (knapp) timme
pedag.tid.JFRcohyponymdubbeltimme
på måndagarna har hon enkeltimme i tyskaenkeltimme (i ngt)sedan 1888