Svensk ordbok 2009, webbversion

enk`eltimme substantiv ~n enkeltimmar el. enk`eltimmaenk`eltimma ~n ~r enkel|­timm·en, enkel|­timm·anlektion som om­fattar bara en (knapp) timme pedag.tid.JFRcohyponymdubbeltimme på mån­dagarna har hon enkeltimme i tyskaenkeltimme (i ngt)sedan 1888