Svensk ordbok 2009, webbversion
ensamvarg
[
en
`
-
äv.
e
`
n-
]
substantiv
~en ~ar
en·sam|varg·en
●
person som håller sig för sig själv
och inte uppträder som medlem i grupp
psykol.
yrk.
en udda ensamvarg som gick sina egna vägar
sedan 1957