Svensk ordbok 2009, webbversion

e`nskild adjektiv enskilt en|­skil·da1som till­hör eller har att göra med en enda person admin.ekon.jur.yrk.MOTSATSantonymallmän 1 JFRcohyponymindividuellcohyponympersonlig 1cohyponympersonlig 2cohyponymprivat enskild under­visning i engelskahustruns enskilda egendombrevets inne­håll var av enskild natur○äv. i ut­tryck för mots. till staten, sam­hället e.d.MOTS.antonymoffentlig 2 enskild vägenskild ägande­rättmålningen är i enskild ägoden enskilda före­tagsamheten○äv.som rör ngn utan­för tjänsten enskilda an­gelägenheterenskilt åtalseåtal sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. enskylder, enskilder, till 1en och fornsv. skylder ’skyldig’, om­bildat efter särskild m.fl. 2som betraktas som en själv­ständig enhet utan hän­syn till den grupp e.d. före­teelsen in­går i admin.af.mil.JFRcohyponymspeciellcohyponymsärskild 3 en enskild människavarje enskild del har sin betydelsestudera det enskilda fallet○ofta substantiverat om personden enskildes känsla av makt­löshet gent­emot myndigheterna○äv. försvagaten­staka på enskilda punkter kan man ha en av­vikande upp­fattning, men i stort sett är rapporten brai enskild ställningseställning 1 sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossarium3som ger möjlighet till o­stördhet vanligen på grund av sitt ensamma el. av­sides läge admin.komm.JFRcohyponymavskild en enskild vrå av parken○äv. om handling e.d.som försig­går i av­skildhet be om ett enskilt sam­talefter enskild över­läggning beslöt rätten att av­kunna dom i måletsedan 1451Heliga Birgittas uppenbarelser