Svensk ordbok 2009, webbversion

en`slinje substantiv ~n ~r ens|­linj·en(tänkt) linje mellan två lätt ur­skiljbara punkter särsk. mellan sjö­märken, fyrar o.d. (på sjö­kortet); av betydelse som hjälp­medel vid navigering sjö.håll båten på enslinjen efter tavlorna där­bortasedan 1901se 2ens