substantiv ~en ~er
ent·itet·en●avgränsad och enhetlig företeelse
av konkret el. abstrakt slag
ngt formelltaf.JFRcohyponymting 1cohyponymföremål 1cohyponymföremål 2
på avstånd kunde klungan av hus uppfattas som en entitetsedan 1907av medeltidslat. en´titas ’varande; väsende’