Svensk ordbok 2009, webbversion

entré [aŋ-] substantiv ~n ~er entré·er1det att komma in i viss lokal, visst samman­hang e.d.; urspr. om skåde­spelares in­träde på scenen scen.tid.entréapplådentréreplikprimadonnan gör entré tidigt i första akten○äv. bildligtdet första barnet gjorde entré i marslagets all­svenska entréentré (i/på ngt)sedan 1814av fra. entrée med samma betydelse, till entrer ’in­träda’; av lat. intra´re ’träda in’; jfr äntra 2del av (offentlig) byggnad där man går in och ut arkit.JFRcohyponymingång 1 entrédörrhuvudentrémuseets pampiga entré○äv. om ut­rymmet o­medelbart innan­för in­gångenman måste ta av sig ytterskorna i entrén○i sammansättn. äv. för att ut­trycka att ngt in­leder e.d.entrérättsedan 18083av­gift som betalas när man besöker offentlig lokal el. evenemang e.d. serv.betala entréentrén till museet var 50 kronorentré (till ngt)sedan 1845