Svensk ordbok 2009, webbversion

e`nvälde substantiv ~t en|­väld·et●styrelse­form med all makt samlad hos en enda person särsk. kung, furste o.d.; vanligt i Europa under 1600- och 1700-talet ofta i histor. samman­hangpol.tid.JFRcohyponymabsolutism 2cohyponymdespotismcohyponymdiktatur det karolinska enväldetsedan 1719