substantiv ~n äv. vard. envåldshärskarn, plur. ~, best. plur. envåldshärskarna
en·vålds|härsk·ar·en●härskare med oinskränkt makt
vanligen i stat
ofta i histor. sammanhangpol.yrk.SYN.synonymautokrat
JFRcohyponymdespotcohyponymdiktator
de romerska kejsarna var envåldshärskare○äv. försvagathan blev envåldshärskare på en av landets största tidningarsedan 1766