Svensk ordbok 2009, webbversion

e`nvig substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en en|­vig·et●strid mellan två personer eller grupper utan vapen el. med enkla vapen ngt åld.komm.tid.JFRcohyponymtvekampcohyponymduellcohyponym1kamp den gamla holm­gången var ett envigfinalen blev ett tufft envig i fem set○äv. bildligtindustri­samhällets envig med naturenett envig (med ngn/ngt), ett envig (mellan ngra)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. envighe, till en ’ensam’ och vigh ’strid’; besl. med vig, vägra