Svensk ordbok 2009, webbversion
epify
´
t
substantiv
~en ~er
epi·fyt·en
●
växt som lever på en annan växt utan att ta näring från den
bot.
JFR
cohyponym
saprofyt
cohyponym
parasit
orkidéer är ofta epifyter
sedan 1881
till grek.
epi
´
’på’ och
phyton
´
’växt’