[-gå´n]
substantiv ~en ~er
epi·gon·en●helt osjälvständig efterbildare
särsk. om författare el. konstnär men äv. allmännare
konstvet.litt.vet.musikyrk.JFRcohyponymeftersägare
epigondiktningen oskicklig epigon till Freuden epigon (till ngn)sedan 1849av grek. epig´onos ’ättling’, till epi´ ’efter’ och gon´os ’födelse’; jfr genus