substantiv ~en
ep·ik·en●berättande diktning
spec. som egen genre
litt.vet.SYN.synonymberättarkonst
JFRcohyponymdramatikcohyponymlyrik
den klassiska epiken inleds med Iliaden och Odysséen○äv. med tonvikt på framställningssättetden breda epiken i Vilhelm Mobergs utvandrarromanerepik (om ngn/ngt/SATS)sedan 1798av ty. Epik med samma betydelse; jfr episk