Svensk ordbok 2009, webbversion
[-lå´g]
substantiv ~en ~er
epi·log·en●(fristående) avslutning på litterärt verk
litt.vet.tid.MOTSATSantonymprolog
JFRcohyponympostskriptumcohyponymefterskrift
epilogen till romanen skrevs flera år senare○äv. om senare, avslutande händelse e.d.epilogen till flera års förbittrade strider: flyktingströmmenen epilog (till ngt)sedan 1784av grek. epil´ogos ’slutord’, till epi´ ’efter; på’ och log´os ’tal’; jfr prolog