Svensk ordbok 2009, webbversion

epok [-å´k] substantiv ~en ~er epok·en1bestämd (längre) tids­period vanligen med tanke på ngn viktig tanke­riktning, organisations­form el. person tid.JFRcohyponymperiod 1cohyponymskedecohyponymtidevarvcohyponymtidsåldercohyponymera stilepoken mörk epok i landets historiaekon från en svunnen epok○spec.under­avdelning av en geologisk period ○ofta bildligt (i vissa ut­tryck)med NN går en epok i graven(under) en epok (av ngt), en epok (i ngt)sedan 1768av fra. époque med samma betydelse; av grek. epokhe´ ’vilo­punkt’ 2betydelse­full tid­punkt när ngt sker som orsakar en vänd­punkt t.ex. vad gäller förhärskande ideal tid.en upp­sättning som kom att bilda epok i svensk teater­historiasedan 1741