[e`r-el.ä`r-]
substantiv ~en ~ar
er·övr·ing·en●det att erövra ngt
af.mil.tid.erövringskrigåtererövringspanjorernas och portugisernas erövring av Sydamerika○ibl. bildligtteknikens erövringar○äv. om det erövrade, spec. om ny kärlekspartnerofta nedsätt.hans senaste erövring var en snygg blondinerövring (av ngn/ngt)sedan 1723