[e`r-el.ä`r-]
verb ~de ~t
er·fordr·ar●vanligen pass.
kräva
om icke-levande, vanligen abstrakt företeelse
formelltNollskaffa det utredningsunderlag som erfordrasbyggnadslov erfordras normalt inte för friggebodarerfordra ngt/SATSsedan ca 1710av ty. erfordern med samma betydelse; jfr fordra
Subst.:vbid1-144097erfordrande