Svensk ordbok 2009, webbversion

erhålla [e`r-el.ä`r-] verb erhöll erhållit erhållen erhållna, pres. erhåller er·håll·er1(utan egen an­strängning) komma i besittning av ngt, konkret el. (ofta) abstrakt formelltNollJFRcohyponym1få 1cohyponymmotta 1 erhålla an­slaghon erhöll Akademiens stora prishan erhöll majors av­skedhon erhöll an­ställning vid polisen○äv. med avs. på ngt o­behagligtdrabbas av hon erhöll livs­hotande skador vid o­lyckanerhålla ngt (av ngn)sedan 1686efter ty. erhalten med samma betydelse; jfr hålla 2ut­vinna Nollur ett kilo sätt­potatis erhålls tio kilo färsk­potatiserhålla ngt (från/ur ngt)sedan 1904Subst.:vbid1-144118erhållande