Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
esplan·ad·en●bred gata som kantas av planterade träd
trafik.JFRcohyponymavenycohyponymallécohyponymboulevard
sedan 1811av fra. esplanade med samma betydelse; ur lat. explana´re ’utjämna’, till pla´nus ’jämn’; jfr 3plan
– ”Vad skall ni bygga här, min vän? Skall här bli nya Villastaden?”– ”Här skall ej byggas upp igen! Här röjes blott för Esplanaden!”August Strindberg, Esplanadsystemet (i Dikter på vers och prosa, 1883)