Svensk ordbok 2009, webbversion

1espri´ substantiv ~n el. espritesprit [-i´]~en [-i´n] esprit·en●kvick­tänkthet och spiritualitet komm.JFRcohyponymspiritualitet en person med sprudlande esprisedan 1642av fra. esprit med samma betydelse; av lat. spi´ritus ’ande’; jfr spiritism, spirituell, spiritus, sprit
2espri´ substantiv ~n ~er el. espritesprit [-i´]~en [-i´n] ~er [-i´er] espri·er, esprit·er●hatt- eller hårprydnad av borstlika, lätta (häger)fjädrar kläd.en pälsturban med espriersedan 1826trol. till 1espri