substantiv ~en
e·vid·ens·en●ngt som måste tydas som omisskännligt tecken
på ngt angivet förhållande e.d.
af.JFRcohyponymbevis 2
en djärv hypotes som kräver evidens från flera olika vetenskaper○äv.tydlighet, klarhet
utvecklingen visade med all evidens att han hade rättevidens (för ngt/SATS)sedan 1716av lat. eviden´tia ’tydlighet’; se evident