Svensk ordbok 2009, webbversion

examen [eksa´-el.eksa`-] substantiv, best. f. ~, plur. examina, n-genus ex·am·en●av­slutning av en ut­bildning var­vid ibl. viss grad, titel e.d. upp­nås; ofta före­gången av prov och åt­följd av festligheter pedag.tid.examensarbeteexamensdagexamensprovstudentexamenhon fick en ny klänning till examen○äv. om den upp­nådda kompetensendoktorsexamengrundexamenen akademisk examenta examenav­lägga examenhan har sin examen att falla till­baka påexamen (i ngt)sedan 1612av lat. exa´men ’vägning; prövning’, till ex- och ag´ere, se agera; jfr exakt